NYA BLOGGEN

Vet inte varför jag inte tänkte på att bara dela med mig av preggo-bloggen, ni får så gärna läsa om ni vill, önskar och orkar. Ni hittar den här!

Ha en fantastisk helg!
pexels-photo-169548

Advertisements

FÖSSTA TOSSDAN I MASS

Njae, jag är ju inte smålänning men det är ju ändå smålänningarnas dag idag, eller hur!? =)

Så var dagen äntligen här. Dagen jag väntat på i en månad,  sen dagen jag fick positivt på graviditetsstickan. Halv nio hade vi tid på Huddinge och fick då träffa en barnmorska. Det var tydligen vaginalt ultraljud man gör (trodde det var slut med vaginalt nu men tydligen inte) för att sen den lille så upp i stolen igen. Hon sa att hon tittar först och sen berättar hon så vi inte blir oroliga ifall hon inte säger något direkt. Med sambons hand i min och slutna ögon väntade jag på att hon skulle säga något, och det gick inte många sekunder innan hon säger: jomen här ser jag något, titta här! På skärmen ser vi en yttepytteliten grå massa med något som pickar i mitten och visst, där är hen, vår lilla krabat.

Enligt barnmorskan var vi i vecka 9 (8+1), exakt vad min app visar och fostret var 16,7 mm långt, helt rätt i räkningen och där var en bra mängd fostervatten. Hon var mycket nöjd med vad hon såg. När hon sagt allt släppte min nervositet som legat och tryckt i bröstet hela veckan och tårarna bara rann. Nu är det på riktigt!
pexels-photo-266011

FREDAG V8 (7+2)

Det är fredag och första dagen som jag mår riktigt illa. Inte så att jag vill dö men det sitter där hela tiden och lurar. Kände de lite imorse men ett mariekex satte stopp för det där och då. Åt sedan frukost när jag kom fram till jobbet och sen, boom, illamående.

Annars rullar tiden på, dagarna går riktigt fort nu, bara 6 dagar till UL på Huddinge och 4 dagar till inskrivning hos MVC. Men inget kommer kännas på riktigt förrän vi varit på UL. Ser fram emot en lugn helg (ensam hemma) med mycket film, promenad och förhoppningsvis inte så mycket illamående, det bästa som finns på helgerna är ju långa frukostar med kaffe!
pexels-photo-201573

KIKAR IN

Blev så rörd när jag fick en kommentar idag där jag fick frågan om gravidkrämporna. Såklart vill jag gärna dela med mig men samtidigt vill jag inte att det ska bli en gravidblogg. Vet hur överjävligt det är att gå in på en gravidblogg och läsa och hur ont och hur jobbigt det är. Samtidigt ser jag att jag har över 100 läsare varje dag som fortfarande kikar in här vilket gör mig jätteglad.

Jag mår bra, som jag skrev i kommentaren, inga speciella krämpor mer än äckelmagad, svagt svagt illamående ibland och känner mig allmänt ur form. Dock fick jag en hostattack tidigare idag och till följd av den kräktes jag…märkligt. 

Men förutom det, inte så mycket. Imorgon blir det vecka 8 och nästa vecka får vi veta om allt är OK eller inte.

Tack för att ni gluttar in =) Hejar på er så jävla mycket!!!

2 VECKOR…

sen jag fick vet att jag är gravid och jag går hela tiden och väntar på gravidkrämpor. Trodde ju de slog till i måndags men nej det var bara en vanlig förkylning med halsont och ont i kroppen, därav att jag inte fick i mig någon mat. Börjar må bättre från den. Sover svindåligt, tror faktiskt inte jag sovit en enda timme inatt…men ja, Inga krämpor än. Lite nojjig för det, men försöker vara lugn ändå.

Sitter och lyssnar på IVF-poddens senaste avsnitt om IVF i Sverige jämfört med i USA. Vilken skillnad! Har ni lyssnat? Där stoppar de tillbaka 4-5 embryon utan att tveka, de har en och samma läkare som följer dom hela tiden och får inte hoppa runt bland olika som vi gör här och de söver dom när de gör äggplock. Väldigt intressant att höra…img_7465

SNART VECKA 7…

Tacksam är det enda jag tänker när jag inte somnar på kvällarna. Jag tänker inte klaga över mitt mående för jag får vara gravid. Vilket jag är så jädrans tacksam för. Får aldrig glömma det. Men jag är jättetrött. Sen när jag ska sova, somnar jag inte. När jag väl, långt om länge somnar vaknar jag sen också svintidigt. Idag, klockan fyra. Klockan ringde sen halv sju och en våg av illamående sköljde över mig. Har fått i mig lite kaffe samt ett halvt knäckebröd med nada på.

På onsdag går jag in i vecka 7 och har förstått att det är nu många börjar må dåligt. Insåg också mitt misstag i att vi bokat SPA ikväll (för att fira vår tvåårsdag) samt middag med vänner på onsdag och bio med vän på torsdag. Måste nog sluta boka massa och ta dagarna som de kommer istället om jag inte kommer må bra. Blir lite orolig när jag inte kan äta något, fostret/bebis behöver ju näring, men sen är jag ju inte den första gravida kvinnan som inte fått i mig något under illamående-perioder….

Sömn är en sak men just illamåendet och kväljningarna jag får när jag tänker på matlådan jag har med idag, nej blä, trodde jag skulle slippa illamående, min mamma mådde inte så illa har hon berättat…Nåja, tar en dag i sänder, bokar av saker och får vila och ta det lugnt istället.
woman-bed-female-attractive

3 VECKOR KVAR…

En sak jag slutat göra är googla (förutom för att läsa om 3 dagars embryo, Emmy;) barn och IVF och allt som rör barn. Framförallt inte vara inne på familjeliv. Däremot lyssnar jag på gravidpodden där de verkligen verkligen rekommenderar att man INTE ska googla, oavsett vart man är i processen.

Klart jag oroar mig i perioder och drömmarna om graviditeten kanske vittnar om det. Och en liten oro kommer det ju alltid finnas, konstigt vore annat iom att en verkligen kämpat för att få till graviditeten från första början. Men jag känner mig samtidigt lugn och lycklig. Upp och ner. Som jag normalt är. Bara lite mer hormon-arg de senaste dagarna, haha, min chef, kollega och framför allt sambon har fått sina fiskar varma.=)

Men jag fortsätter längta tills 2a mars och försöker njuta under tiden… =)
magnolia-trees-springtime-blossoms-spring-38910

TIDEN SNIGLAR SIG FRAM…

Tiden har aldrig gått så långsamt som den gör nu. Imorgon är det en vecka sen jag fick veta att jag är gravid och minuterna sniglar sig fram. 6 långa veckor kvar tills en lite mer ”säker” period.

Inatt drömde jag att jag ”vaknade” precis när jag klämt ut bebisen. De lade bebisen på en bänk och den var helt tyst. Jag frågade efter min sambo men de visste ej vart han var. Jag frågade varför bebisen inte skrek men de sa att hon gör det snart. Sen bad de mig att gå och kissa (som de gjorde vid äggplocket) och jag gick upp och gick ut och började leta efter mina föräldrar. Möter min sambo som säger att mina föräldrar ringt för 10 timmar sen att de var på väg men fortfarande inte anlänt? Så vi börjar leta efter dom, springer i korridorer och har oss… och sen vaknar jag. Märklig dröm.

3 veckor kvar till första ultraljudet…
pexels-photo-128945

VECKA 5 (4+3)

Nästan varje månad som vi försökte bli gravida tog jag hem appen Gravid & Baby.  Jag hoppades varje månad att den skulle få fortsätta ticka fram tills 40 veckor men varje månad runt vecka 4 fick jag starta om den, för mensen kom. Att nu för första gången se den ticka förbi vecka 5 och närma sig vecka 6 är en helt overklig känsla. Förstår det fortfarande inte.

Även om jag längtar ihjäl mig till den 2a mars då vi får se så att allt är bra med hen därinne i magen så vill jag njuta varje sekund, varje timme och varje dag av att jag är gravid. Jag vill inte ta ut något i förskott samtidigt som jag vill kasta mig ut och berätta för exakt alla och handla exakt allt som jag ser. Min sambo, den galna AIKaren, gjorde precis detta.
img_7306
Även om jag är rädd för att göra saker för tidigt så var det ändå rätt gulligt att mötas av detta när jag kom hem igår. Det blir lixom verkligt när man ser något sånt här.

Ha en fin lördag!

SYMPTOM

Fortfarande en helt overklig känsla när jag säger till mig själv att jag är gravid. Jag är så ödmjuk och tacksam inför att vi lyckades på vårt FET-försök. All oro, alla känslor som gått upp och ner var ju helt i onödan nu när jag tänker efter men ja, jag är ju lite sån 🙂

Jag känner att det är orättvist mot fellow IVF-systrar som fått kämpa/kämpar med sina försök och får göra flera och får kämpa länge och hade jag kunnat göra något för att hjälpa alla som kämpar, hade jag gjort det in a heartbeat. Sen påminner jag mig själv om att vi än så länge bara är i vecka 5, det är långt kvar till vecka 12-13 och att kunna andas ut någorlunda. Vill känna symptom hela tiden så att jag vet att det fortfarande är kvar. Det är väldigt tidigt än och man vet aldrig…

2a mars bokade Huddinge in mig för ett graviditetsultraljud så fram till dess får jag hålla mig lugn och tro på att denna graviditeten är menad att gå hela vägen. 4 långa veckor till dess. Men jag försöker tänka positivt. Jag har fört dagbok över mina symptom denna gång och jag måste säga att nu när jag vet att jag är gravid så är symptomen väldigt mycket starkare än när jag varit ”skengravid” men jag har haft symptom varje dag sen återföringen.

DAG 1 -24 januari
Väldig trötthet och nedstämdhet.

DAG 2 -25 januari
Molvärk/mensvärk/trött

DAG 3 -26 januari
Molvärk/stickningar/trött/ledsen

DAG 4 -27 januari
Små stickningar/ molande värk

DAG 5- 28 januari
Trött/små stickningar/molande?

DAG 6-29 januari
Trött/pulserande värk i rygg o mage men framförallt rygg.

DAG 7-30 januari
Mensvärk/ömmande bröst/”nålilning”- den där gången när det högg till ordentligt i magen.

DAG 8-31 januari
Ömmande bröst/mensvärk bak i ryggen/svettats, drag i ligamenten

DAG 9 – 1 februari
Ömmande bröst/stickningar i mage/svettats.

Tack livet för att jag får uppleva detta och tack för att jag får vara gravid.
img_7215